Tårtbak med förvecklingar

Jag gillar att laga mat. Ganska mycket at baka också. Utom en sak tårtbottnar. Jag kanske inte borde avslöja det med risk för att mina nära och kära inte vågar komma hit på födelsedagskalas mer, men ok. Det började med att jag egentligen inte gillar sockerkakor. Därför var det inget jag tränade på att baka. Men när jag fick barn började vi att fira födelsedagar med riktiga kalas. Och riktiga tårtor på hembakta tårtbottnar.
Så platta att de inte går att dela – oj, ska det vara fyllning i tårtor. En backe in mot mitten, typ krater – ehh, hål i mitten är väl påhittigt? Men inför femårskalaset hade jag verkligen lyckats en gång för alla. Så snygg tronade min kaka på ett fat. Nu skulle den bara svalna lite. Jag kände mig verkligen stolt och nöjd. Äntligen! En halvtimme senare går jag in i köket för att visa min stolthet för övriga familjemedlemmar. Vad har du gjort undrar de. I mitten syns ett stort hål med vitt avklippt ludd intryckt!!! Ahhhhhh!!!! Min påhittiga femåring har tryckt ner tummen mitt i kakan, gjort ett stort hål och som om det inte var nog har hon dessutom klippt av ludd från mössan och lagt dit…Bara att skära bort och pussla lite, titta med lupp så att inte ett endaste luddfjun är kvar. Det blev OK, men formen var förstås lite märklig. Senast glömde jag mjölken och fick hälla i den när formen stod i ugnen. Nu är det dags igen, ikväll ska jag visa att jag behärskar konsten att baka en perfekt kaka!