Ovant kallt
I helgen blev det riktigt kallt och frostigt. Visserligen fantastiskt vackert med blå himmel, hög klar luft och sol. Men ändå blev jag helt paralyserad och frusen. Jag som gärna är ute mest hela tiden om jag har möjlighet, vill nästan inte gå utanför dörren. Kan det vara så att man är så ovan den första tiden det är kallt? För på något sätt anpassar man sig. Nu ska jag njuta av de allra sista blommorna och tvinga mig ut en stund när det är ljust så att jag vänjer mig vid att vintern är på gång.
posted by Nässelblom och choklad at 3:03 PM
4 Comments:
Så vackra de är fortfarande dina rosenskära, mina har gått all världen väg så jag ryckte upp dem idag. Hoppas att de har släppt så många frön att det blir ett nytt bestånd nästa sommar. Jag tror också att man måste vänja sig vid den kalla luften och när man väl gjort det och fått styr på kläderna så är det ganska skönt. Ha en bra kväll. Kram!
Jag tycker också att kylan är värre i år än tidigare år. Det känns så rått. Vilka fina blommor!
jag tror att det är att man är ovan. Jag huttrar och fryser och tar dunjackan trots att det är +5. Men det är på något sätt små grader.
lusthuset: blommorna har verkligen hållit sig fina länge i år. Till min glädje har vi inte haft frost förr än förra veckan. Bilden på buketten är dock ett par veckor... Ja,nog måste det vara så att man vänjer sig. Jag brukar tom gilla att ta med fika ut på vintern!
lumumma: Visst är den rå och obehaglig....Jag har verkligen försökt att ta vara på alla blommor som finns i min närhet.
kersti: Precis så är det. Vad ska man då ha på sig när det blir riktigt kallt? Förhoppningsvis är det så att man vänjer sig. Visst är det också vackert med de olika årstiderna.
Post a Comment
<< Home